Jag är en värdelös bloggare! Men jag bryr mig inte, det tillhör liksom min personlighet att inte ta tag i saker förens jag känner för det. Som i detta nu till exempel, jag har ett trevligt tre timmars kemiprov att se framemot i morgon, och den stora frågan är: pluggar jag? Svar: Nej. Men det känns som att jag kan det mesta, och då ser jag ingen andledning att sitta och läsa ännu mer, även om det är kvällen innan provet.

Jag vet inte om ni kanske också har så, men jag kan liksom känna på mig när jag inte kommer kunna lära mig mer, det finns en klart gräns när det är nog. Tyvärr så stötte jag på den här gränsen redan förra helgen, så jag har tvångs-pluggat lite med mig själv nu under veckan. Det enda som ska finslipas är lite teoriläsning framemot småtimmarna...

För det är en annan ganska så lagomt knepig grej med mig. Jag jobbar mycket mer effektivt senare på kvällen, jag brukar oftast inte börja plugga förens vid halv elva eller dylikt, sen jobbar jag självklart också bättre under press. Utan pressen på mig känner jag att jag lika gärna kan sitta och snacka bort tiden. Eller varför itne blogga för första gången på cirkus en månad?

You dont always have to fall, skrev jag igår. Jag hann inte skriva mer eller kommentera det då så jag tänkte att då kan jag ju göra det nu (i stället för att plugga såklart). Jag har en vänn vars liv har varit en riktig berg-och dalbana de senaste månaderna, sen i sommras rättare sagt. Tyvärr så bor jag inte ens i samma land som honom längre, så det har varit lite svårt att stötta honom genom detta, men jag har ändå gjort det bästa. Nu har han nog i alla fall, tack och lov, insett att han måste inte alltid falla, och om han nu måste falla så står det folk under honom med armarna utsträckta för att fånga honom när han landar allra längst ner. Jag tror att han de senaste veckorna har tänkt över sin situation och sitt liv, ännu en gång, och kommit fram till en ny, nyttigare lösning, där han inte måste falla. Nu kan jag inte berga mig tills jag får se honom igen, om sisådär 90 dagar.

you dont always have to fall.


happy lucia people!