Vi har ett stort historia projekt, eller stryk det, vi har ett stort projekt i svenska och historia kombinerat och det äter upp mig rent ut sagt. Nu är vi nästan klara och kanske ganska nöjda, men vägen hit har knappast varit rak. Idag satt vi och plågades med det i sex timmar, ja, ni läste rätt. Och som om att det inte vore nog har vi hållt på det i vädlig många lektioner i skolan. Nu har vi i alla fall en 7 sidors uppsats som vi alla nog är glada med efter ett antal stora argument, nu återstår bara att finslipa power-point presentationen och skriva själva talet som vi ska hålla. Ett tretio minuter långt tal ska alltså skrivas i kväll. Jaa, vi får se hur det går.
Jag vill att vi skriver ut talet, medens en vill att vi bara har power-pointen och sen pratar fritt..men som tur är fattar de andra två att det aldrig kommer funka, de vill däremot bara ha stödord, vilket ocjså egentligen är självmord med tanke på att detta ska framföras om en vecka och enda gången vi har tillfälle att öva på hela jippot är nästa måndag, då vi tack och liv är lediga från skolan.
Jag ska i alla fall skriva ut hela min del, så att jag har den när vi väl står där. Tänker inte stå framför två lärare och hela klassen och helt plötsligt tappa tråden eller säga någonting helt fel, nej det är helt enkelt alldeles för mycket som hänger på det här arbetet. Hela mitt historia betyg skulle jag kunna säga utan att överdriva på något sätt.
Önska mig lycka till.
0 comments:
Post a Comment