Det vankas prov imorgon, och visst självklart är det därför jag tittar förbi min annars rätt så bortglömda blogg för att skriva ett litet värdelöst inlägg. Det är så omotiverande att gå i skolan, men ändå så är vi alla kvar där, framtiden är ljuset i slutet av tunnelen.
Läkekonstens historia lockar alltså som sagt inte, och som om historia prov inte vore nog är det även både skriftig och muntlig redovisning om någon sjukdom, yesss.
Dagarna spenderas numera på traffic trafikskola i hopp om att det ska hjälpa mig att klara teoriprovet som går av stapeln om inte allt för många dagar, nedräkningen till mitt körkort har officiellt börjat.
Jag tror jag ska läsa lite i The Shining nu, det är trots allt två timmar kvar tills jag ska sussa sött, och det är förhoppningsvis tillräckligt med tid för att få tillbaka min puls ner till viloläge. När jag började att läsa bestämde jag mig för att bara läsa när det är ljust ute, men det tog nog inte mer än en enda dag för mig att inse att det aldrig är ljus ute när jag är hemma. Skola, träning..., plugg, och andra viktigheter går faktiskt före. Det positiva med det är i alla fall att jag någolunda har lärt mig att prioritera vad som är viktigt och vad som faktiskt kan vänta. Städa upp all skit som ligger på mitt golv kan t.ex. vänta, även om det betyder att jag nu i två veckors tid ar fått zick-zacka mig fram varje morgon och kväll när jag ska till min älskade säng. Men hur som haver, back to the shining, den läses på kvällstid, när mörkret fallit, och den kräver sin tid. Jag drömmer trots allt inte mardrömmar om lila-gum-skepnader som stryper mig allt för ofta.
0 comments:
Post a Comment